Vad ska man tro på…

Ibland är det verkligen svårt att veta vad man ska tro på… och vad man vet. Särskilt när det gäller så ”eteriska” ämnen som livet och andlighet. Det kan variera från dag till dag också, och med vilken form eller fas man är i. Så är det ofta för mig. Kanske utmanas vi, eller så är det lättare och mer sant att tänka sig, att vi flödar. Så många gånger jag har fått till mig att vi flödar, att vi är tänkta att vara i rörelse!

Jag funderar: Vad vet jag? Vad är ”sant” för mig? Vad tror jag på? Jag vet att jag heter Johanna. Hur gammal jag är. (även om det inte känns så). Att jag har barn, och själv är barn till mina föräldrar. Var jag bor, hur det ser ut där och hur det ser ut där jag kommer ifrån. Jag vet hur jag har mått av att äta olika slags mat och jag vet hur jag har mått i olika omgivningar, miljöer och aktiviteter. Både när jag gör dem respektive inte gör dem. Hur andra fått mig att må dvs hur jag reagerat och agerat på det jag hört och sett. Av erfarenheter jag har gjort, och även sett andra göra, kan jag dra slutsatser om vad som är bra resp. mindre bra för mig.

Jag vet att mitt ”tillstånd” förändras beroende på var jag är och vem jag är med. Det är mycket tydligt för mig, att känslan av ”liv” är starkare på vissa håll, även om jag av praktiska skäl inte alltid väljer att gå dit just när det kallar. Jag vet att jag har gjort fel ibland!

Jag vet att jag har många känslor och tankar, och att jag har en livlig fantasi eller uttryckt på ett annat sätt, en rik inre värld. Jag vet att jag skulle tycka om att bli uppassad och omhändertagen, men jag vet också att jag klarar allting själv och att det är bra för mig att göra det om jag vill växa.

Jag vet om många sidor av min personlighet, som har dykt upp genom åren. Ställt till besvär respektive fått mig att känna glädje. Jag vet också att jag har upplevt väldigt mycket. Utom mig såväl som inom mig. Jag vet att jag har minnen. Det är väl magiskt!

Jag vet att jag tycker om att känna mig fri, glad, levande och att mina viktigaste värderingar är frihet, sanning=andlighet, glädje. Jag vet att jag har väldigt lätt att formulera mig när jag skriver, och kanske när jag talar också bara sammanhanget är det rätta – det är som att innan jag säger/skriver något, som kommer det till mig vad jag ska säga. Precis när det är dags för mig att säga nästa sak, t.ex. i ett möte eller samtal, så har jag ett ord inuti som vill sägas där.

Jag vet att tankarna inte är jag, för jag har märkt när de slås på och av och upplevt skillnaden. Jag vet att hur vi ser världen och vad vi tänker och känner om den och hur vi låter den få oss att må, påverkar hur vi mår. Och att vi till mångt och mycket kan välja själva. Kanske varje gång.

Jag vet att jag har haft starka upplevelser inom mig som jag har kallat andliga. Och jag vet att de nästan varje gång har varit sköna, glädjande och uppmuntrande. Att jag har känt mig fin och harmonisk efteråt. Upplevelserna har kommit när jag varit själv såväl som i grupp med andra och även i coachsamtal eller möten med andra personer. Det har varit bilder, ord, känslor, något att förmedla.

Jag vet att jag har blivit lite av en annan person sen jag hittade det jag kallar det ”andliga”. Dvs det som vi inte kan se men som jag har en känsla av att det finns där ändå. En högre mening med saker och ting. Jag blev en gladare person. Jag vet att många andra har svårt att ta till sig det eller vänder bort blicken när jag talar om det.

Jag vet att det är mest naturligt för mig att se på världen, alltså den allra största världen, som en god plats med goda krafter och ytterst ett tillstånd av kärlek och frid. Jag vet hur mitt liv förändrades när jag började se det så istället för hur jag såg livet innan. Och jag vet att det var genom att gå igenom rädslor och skala av negativa tankar och en orosfylld syn på världen, och genom att ”transformera” mitt eget inre barn, som jag nådde dit.

Jag vet att jag kan vara gränslös ibland och att det kan vara på gott och ont.

Jag vet att det är i de stilla stunderna som livet är något ”mer”.

Jag vet att jag är till för att stärka människor och ge dem hopp och energi. Att inte låta dem vara ledsna och inte tro på sig själva och ge upp, utan att hjälpa dem finna den där solen som jag hittade inuti mig (i magen) och att hjälpa dem leva sitt liv i linje med den varelse de är inuti. Den där solen var väldigt verklig för mig, och jag minns glädjen och övertygelsen jag kände i mig, om att jag ville vara till för att hjälpa andra. Och jag minns känslan varje gång jag känt så sedan dess.

Jag vet att jag blir rörd när något känns ”sant”, eller får rysningar.

Jag vet inte precis vad Gud är eller hur han/hon/det fungerar, och vad som mer finns eller inte finns, men jag vet att jag haft upplevelser av det inom mig, och även Jesus och andra kända gestalter. Hur vet jag om det är sanning? Det kan jag kanske inte veta, mer än att jag väljer att gå på hur det jag är med om får mig att må. RESONERAR =samklingar de med mitt innersta, slår det an en ton i mig som får mig att känna mer glädje, harmoni och sanning, en vilja, ja själva livet? Att jag liksom får en djupare känsla av mig själv? Ja, då vill jag tro på att det är sant och om det inte är det men det fick mig att må väldigt mycket bättre och framför allt vara en god människa ja då är det väl bara fördelar? För mig personligen, min familj, dem jag kommer i kontakt med runtomkring, dem jag möter i mitt jobb.

Jag vet att många säger att de blir lugna, glada, stärkta när de varit hos mig. Att de varit i kontakt med något harmoniskt och härligt i sig själva. Jag ser att de går vad jag kallar ”ljusare” ifrån mig, än när de kom. Jag märker att jag skänker många värme, glädje, hopp och tröst och att de blir lite säkrare på sin egen sanning än när de kom. Och den sanningen är inte sällan något vi skulle kunna kalla andlighet. För var går gränsen mellan personlig utveckling och andlig? Den är naturlig, som jag ser det.

Jag vet att jag vill fortsätta vara och bli den bästa jag kan vara. Jag vet att jag vill utvecklas och att fröet till det finns inuti mig. Jag vet att världen är god om vi ser det så, och jag vill fortsätta tro på de magiska och fina upplevelser jag haft inom mig, som sporrat mig att bli bättre, våga mer och gå vidare eller manat mig till vila och inre arbete när det varit tid för det. Jag väljer att tro på det jag hör inuti mig som låter gott och vill förmedla kunskap. Kunskap som jag upplever handlar om, att världen är just god och att jag kan hjälpa till att göra den ännu bättre.

Tack för mig.

Du är en människa…

Hej! Hoppas du har det bra. Det var ett tag sedan jag gjorde inlägg – min aktivitet i olika forum varierar verkligen över tid. Så här formulerades det i mig häromdagen när jag filade på min mission/affärsidé. Jag skickar vidare till dig med förhoppningen om att du inspireras av orden:

”Du är en människa, jo det är sant. Och det ska hanteras. Bara det kan räcka långt för att behöva hjälp på vägen ibland! Men det är långt ifrån det viktigaste du är. Du är en ljuspelare mellan himmel och jord. En energivarelse. En ljusbärare med andra ord, bestående av energi som skall flöda fritt för att söka upp varje skrymsle och vrå av din varelse och därigenom upplysa inte bara din egen s.k. verklighet utan även andras. Så hur står det till med ditt ljus idag, på denna nivå av din varelse? Är du redo att rensa ut, fylla på och därmed uppgradera den du är och den som du kommit för att vara? Res dig, kära Människa, till den kraftfulla och oöverstigliga Ljusvarelse du är!”

Släppa taget

Vill börja dela med mig mer av det som jag får till mig. Här en inre dialog från tidigare i somras:

Jag andas och saktar ner rytmen = stillar mig.

Lugnar ner systemet som har varit igång hela dagen, hela tiden, alla stunder på dagen.
Hela tiden på väg till nästa uppgift, tanke, syssla eller vad det nu må vara.

Men nu stannar hon upp, vår skyddsling.
Och bara är. I samskap med oss.

Längtar efter en serie, jaha.

Eller snarare att du släpper, när du ser på en serie.
Släpper taget om verkligheten, om (kampen), det som är jobbigt, om hållandet.
Släpper taget om livremmarna, kapar trossarna så att skeppet kan åka fritt och återhämta sig.

Säg vad är det du vill (skapa)?

Ja säg det.
Jag vill väl bara ha en god känsla.
En bra känsla, ha det bra.
Och jag längtar efter att ha det så.
Söker något bättre, något annat för att det här, det jag är i, är jobbigt.

Ok, så jag står inte ut med att ha det jobbigt.
Eller snarare = jag kan tydligen inte hitta friden där jag är (ännu), utan behöver/tror att den ska finnas någon annanstans än där jag befinner mig.

Ja men (säger egot) man måste väl göra själv
Ordna själv alltså, delvis, jag menar det är ju ändå jag som verkställer, så – det är väl bra om/att jag tar mig fram i livet
och hela tiden skapar något bättre för mig själv?

Ja, det är bra, naturligtvis jättebra.

Men HUR gör du det/låter du detta framskridande ske?
Fridfullt och harmoniskt som att glida fram
eller jäktar du på och blåser upp storm och vågor på din väg över havet?

Du har aldrig lärt dig något annat än att jäkta och att fäkta,
så det är inte konstigt att det är så som du gör.


Men lite högre harmoni i din väg skulle inte skada,
det säger vi dig som de kloka på andra sidan.

Lite mer utandning än inandning…
Och lite mer stillhet i stunden

Som nu

är också värt att nå för dig och dina planer.

Ok jag fattar. Ert budskap har landat i mig. Tack!

En tid senare:

Jag har släppt strävan lite, tror jag bestämt. Mot att allt ska vara bra.

Fast jag vill ju ha det bättre, komma närmare punkten hela tiden.
Där det liksom är bra, bra nog, där jag kan slappna av.
Punkten där det är ro, där stillhet råder.


Förstår att jag alltid kan nå den.
Om jag bara släpper. Strävan. Wanting.

Ok så jag ska bara släppa taget.
Men hur kommer jag då framåt?

Låt dina drömmar dra dig.

De kommer visa dig vägen
till det ”förlovade landet”.

© Johanna Kallstenius 2020, http://www.livsuppgift.se

”Själens Mat” – Kostnadsfritt dokument

”I ”Själens Mat” vill vi visa er på ett annat sätt att ta er an er Föda. Det som föder er och ger er näring. Så att ni på ett välavvägt sätt kan hålla er kropp och ert sinne ungt och så att ni kan ta emot de uppgifter Livet lägger vid era fötter. Vi vill hjälpa er att se, att allt det ni klarar av att möta med oförtrutlig kraft, är den Vägen som Ni skall Gå. Den vägen skall ni gå, för att möta Oss. Så ta er an er Väg, och gör detta för oss lika mycket för det som ni, hitintills, kallar er själva. Ni kommer snart få mycket mer att upptäcka vad detta anbelangar! Om vad Livet har att erbjuda er och bringa till er, att visa upp för er och föra fram till er.”

Hur i all världen hänger detta ihop med vilken föda vi väljer ta in?

”Genom att ta in födoämnen med hög energi, ges ni som bebor dessa kroppar en hög(re) energi att röra er med. Att hushålla med. Och denna ska ni använda er av, när ni tar er an ert Liv, med era ståndpunkter och era önskemål. Med era utfordringar och era vägar i era Livsval. Så håll tillgodo, och välj att hålla era kroppar REN – med hjälp av oss i de Högre sfärerna.”

Det är de ord som kommer inom mig, för att presentera det dokument som jag och Guiderna vill dela med oss av och som ni ska få tillgång till här. Funktionen är alltså: ”Ät renare mat för ert (och artens överlevnad och förhöjnad) bästa. Amen.”

Här kan du läsa/ladda ner dokumentet:

Återkom gärna med kärleksfulla synpunkter som hjälper mig med att fortsätta ta ner information från Själen och De Högre Sfärerna som kan hjälpa oss i vår vardag och i vår strävan att bli bättre ”människor” (vi är ju så mycket mer). Tack! /Johanna

Ta ut din inre riktning

Det är många som efterfrågar sin riktning nu, hann jag tänka och få till mig snabbt.

”Det är många som efterfrågar sin riktning för att deras kompassnål bara står och snurrar, apropå vad din vän sa häromdagen. Kompassnålen står och snurrar för att det är så mycket brus och stök runtomkring människans inre kompass, så att den ej förmår känna, veta eller uppfatta sin kärna. Här vill vi säga till er människor, att ta det lugnt. Att fokusera på det ni önskar, precis som vanligt, i den här stormen, på så sätt har inget förändrats. Du skall fokusera på det du helst av allt önskar, och allt det ska komma till dig. Har du förstått vad vi har kommit fram med?”

Ja, att jag ska fokusera på det jag helst av allt vill. Ett mål som jag ser diffust där framme. En önskan om hur jag vill ha det. 

Om man inte vet vad man vill då? Hur ska man göra då? 

”Till dessa människor har vi rådet, att gå inåt i sig själva, och där finna lösningen på sina problem. Där finna sin lösning. Någonstans inom er, väntar en vilja på att bli hörd, en skatt på att upptäckas. Någonstans inne i er själva vilar er innersta natur, och kanhända vill den göra sig påmind om, hörd nu. Har du förstått vad vi har sagt?”

Ja, det vilar inom dem själva, det de helst av allt vill. Där bor det. 

Många kanske är rädda och ängsliga nu, för allt möjligt. Kanske som jag vad gäller ekonomi, eller kanske för sitt liv eller för att mista nån eller för att känna sig ängsliga och oroliga i sig. Vad har ni att säga om det, till dem?

”Till dem som oroar sig, vill vi säga, att oroa er inte för dem. Det ökar bara människors oro och människans oro i stort. Gå ut i er natur, gör vad ni kan för att finna frid. Hitta inom er, en skön plats att vara på, där allt känns naturligt, där allt känns okej. En punkt som ni så att säga kan leva ifrån, kan utgå ifrån i ert liv. I er tillvaro. Det finns massor som vi här ovan vill hjälpa er med, men allt är inte möjligt ens för oss. Gå ut och sök er sanning, säger vi, det är det viktigaste just nu. Den finns inom er, denna sanning, men ni måste gå på jakt efter den. Den kommer inte komma avtäckas, av sig själv. Den kommer när ni är redo för den dvs när ni har gjort er redo för att möta den. Du behöver ta dig ut ur ditt ”hem” och du behöver leta upp denna skatt som ligger där och väntar på att du ska upptäcka den. Du behöver gå in i dig själv. För att upptäcka vad som ligger där. Har du förstått?

Ja absolut, det krävs en medveten handling och inriktning, fokus för att ta reda på sitt rätta jag. 

Vilsenheten, vad vill ni säga om den?

”Vilsenheten är en irrfarelse, en vilsenhet. Vilsenheten är bara ett tillstånd, och ett tillstånd är temporärt och mycket upplösligt. Vilsenheten handlar om att stanna upp, och fråga sig själv ”Vart är jag på väg”. Vart är vi på väg. Vart är vi på väg. Ställ den frågan till dig några gånger och du ska se, att du får vägledning. Du får information från ditt hjärtas röst. Du får inlaga till dig. Och den kan hjälpa dig framåt på din väg.”

”Det är ett unikt tillfälle i människans historia just nu, att ändra ”tidens” gång. Att ändra skeenden, att ändra processer. Att justera skivan, som snurrar för er. Du har sett den förut, denna skiva vi talar om. Som ett kugghjul i ett maskineri. Mycket av de andra processerna är avhängiga av hur denna skiva manövreras nu, och vilka övriga ”hack” som då blir aktiverade i nästa steg. Så gör vad du kan för att göra ditt bästa för alla inblandade just nu, gör vad du kan för att hålla ditt huvud ”ovanför vattenytan” och gör vad du kan för att hålla ditt lugn, så att rätt skiva hackar in i rätt skiva som hackar in i rätt skiva, som får allt att fortlöpa som det ska. Det är en dominoeffekt, vi visar dig. Vill förklara för dig. Det kommer att gå bra, för mänskligheten. Om detta finns inget skäl till oro. Men ni kan välja olika spår, och det är detta vi talade om nu. Du kan lugna dem, som något annat tro.” 

Ok tack! Finns det något annat ni vill säga till världen nu?

”Ta hand om er. Vi vakar över er. Vi stryker vår hand över ert huvud och vi har er ”back” just nu. Vi har er, vi tar hand om er. Vi vill ert allra bästa. Vi finns på armlängds avstånd. Vi ser och observerar er. Arbetar i ”maskopi” med er. Är till för ert högsta bästa. Vi ber mänskligheten om överseende nu, när allt kommer att bli till det högsta bästa på det sätt som det utspelar sig. Ha tillförsikt och tilltro till ditt allra innersta och för det allra högsta i din tillvaro. Från oss Ljusmästare idag, Amen.”

Vad går livet ut på?

– ”Vad är meningen med livet egentligen, är det bara att klara sig igenom?”
– ”Ja, och kanske att ha roligt på vägen.”

Den här dialogen utspelade sig i vårt hus utanför Simrishamn när jag var 16 år, det var jag som frågade och min mamma som gav svaret. Det dök upp i mitt huvud idag apropå frågan om ett meningsfullt liv. Våra två, nu 35-åriga, slutsatser är inte helt tokiga, tycker jag nu när jag ser tillbaka, men det är några saker som jag skulle vilja justera. Idag ser jag tre faktorer som känns viktiga för mig och som utgör min ekvation.

Klara sig, ja det tycker jag stämmer bra. Man ska försörja sig och på något sätt ta sig igenom alltihopa någorlunda oskadd och med livet i behåll (fast just livet är ju något man i och för sig förlorar precis när allt är uppnått). Men man måste klara sig medan man lever, man måste överleva, man måste ta sig framåt. Man måste göra vad man kan för att klara sitt uppehälle, annars funkar ingenting annat heller. Bara den här känns ibland oöverstiglig. Men den behövs, så den tycker jag stämmer.

Ha roligt, det tycker jag också låter bra, men för mig får det nog istället bli att njuta. Njuta av nuet, njuta av det man har, njuta av att vara levande, njuta av att livet går framåt. Njuta och ha det riktigt BRA. Roligt känns också roligt, men för smalt just nu, njuta känns större. Om jag bara skulle klara mig och ha roligt, då skulle jag känna mig nästan som en snyltare. Skulle jag glida in i livet bara för att ha kul och sen glida ut igen? Nej, det stämmer inte på mig. Men njuta, får jag det? Ja, det får jag. Jag får njuta av det som är vackert, det som fungerar och det som är fint. Jag får stanna upp ibland och njuta och värdesätta det jag har, även när jag inte har särskilt kul.

Sen har vi ytterligare en del som måste finnas med i min personliga ekvation om vad livet egentligen går ut på, och det är att bidra. Det måste finnas sätt som jag kan bidra på, och jag måste få ur mig det som jag har att bidra med för att det ska kännas som att jag har levt mitt liv. Saker och ting måste ha förändrats tack vare att jag har varit här – jag måste ha gjort någonting bättre. Bidragit till någon eller till någonting större. Någon annan måste faktiskt ha möjlighet att må lite bättre på grund av att jag varit här. Annars skulle mitt liv kännas som meningslöst eller snarare så ser jag ingen mening med att jag skickades hit, om det inte var för att åstadkomma någon slags förändring.

Klara sig, njuta och bidra – dessa tre ser jag alltså som de basala kugghjul som tar mig framåt och som alla tre ska uppfyllas parallellt i det här som kallas livet. Det är inte lite vi tagit på oss, vi som kommit hit! Alla de här processerna ska vi jonglera och göra framsteg i parallellt. Det ena är förutsättning för det andra och inget är ensamt nog. Så klart att det kan kännas tufft ibland. Här går vi och lever tre liv!

Undrar om jag skulle kunna dra det ett steg längre, och se hur detta korresponderar med olika delar av oss själva. Som människovarelser i fysiska kroppar behöver vi överleva rent köttsligt – där har vi klara oss. Som människor med en livskraft som inte riktigt går att ta på och en förmåga att känna känslor, och som kanske kom hit för att få uppleva det ena eller det andra, då behöver vi passa på att njuta. Och utöver detta är vi också viktiga brickor i spelet som för världen framåt. En del kanske vill nöja sig med att känna sig delaktiga och behövda i en familj eller på en arbetsplats, men för mig finns det ett ännu högre syfte i kulisserna. Något som pockar på vår uppmärksamhet och som vill att vi går ut och gör det där som vi kom hit för. Bidrar. För mig är det bland annat att dela med mig av de här tankegångarna för att väcka människor till de stora frågorna och att hjälpa dem på vägen mot sin ”transcendence” – ett ord som jag fick till mig just nu – i betydelsen att överstiga det de ser som omöjligt vid första anblick och faktiskt stiga högre än sin fysiska varelse i och med den insikten… Det här kan låta kryptiskt men det var så jag fick till mig det nu.

Vad är din anledning att vara levande? Önskar dig en härlig dag!

Möte med Vit Fågel

Hej! Det här tog jag emot i morse. Vill dela det med er.
Den Vita Fågel jag såg, var för mitt inre en mycket stor vit uggla.

”Så vi är i början av ett nytt system
som ska bli er alla till Godo. 
Så vi är i början av en ny era, kan vi säga. 
En ny tid, om vi får uttrycka det så. 
Precis som det är förut sagt, ja
precis som det har blivit förutspått. 

Allt är som det ska vara, i världen just nu
Kaos och flimmer
Allt det är del av den världen ni lever i.
Ta er upp till ytan, så fort ni kan. 
Ta er upp till lättare dimridåer, när ni har möjlighet
Följ era hjärtan, ha tillit till det, som kommer
Tveka inte på att vi i de Högre Sfärerna alltid hör och ser ert ljus, ert rop på hjälp
Er saknad, ert övermod
Tro aldrig, att vi övergett er
eller är borta för en sekund
Det är bara saknaden som är närvarande, ibland.
Som gör att ni får för er, att vi är borta
att vi farit iväg
eller aldrig kommit in, varit där
för den delen. 

Rosornas krig, har ni ju hört talas om. 
Vi befinner os mitt i ett sådant precis just nu 
en start på något nytt som ska öppna sig
och sprida ut sina vingar
När allt detta blåst över
har ni en ny garanti, mina vänner 
en ny slags värld att titta ut över
att betrakta, bese
och leva där uti.
Jag, den Vita Fågeln, har kommit fram till er idag
för att hon var villig, hon var ”nära”
Hon tog emot det som jag sa, 
det jag ville förespegla.
Säg kan ni se, er nya värld?
där bakom det som brinner nu. 
Säg kan ni se det som ropar på er
med hopp om förnyelse och befrielse
Säg kan se ett Högre Syfte med era liv
och varför vi så gärna vill 
att ni hör de inre rösterna nu
Vi vakar över, som vi alltid gjort,
medan vi ser det hela brinna över. 
Ta tillflykt till era hjärtan kära medsänder,
där finns ALLTID hopp och tröst att få
och en evig, för alltid varande frid, att få.

Till er himlasänt från de Högre Sfärerna idag 200313 kl 08.49 Amen.”