Jordande & medvetandehöjande meditation

Jag låtsas att jag ligger ner på marken på en åker. Jorden är räfflad under mig, en blandning av både stelnad jord och grässtrån, de flesta gulgröna. Himlen är ovanför mig, blå, och solen strålar ner och värmer hela min kropp även om det nu är höst. Marken är ganska skön, och jag märker att jag slappnar av. Börjar sjunka ner allt längre mot jordytan och liksom smälta ut och bli ett med allting runt omkring mig. Innan jag la mig här tittade jag och kände på höstbladen på en ung ek, följde sedan den fåriga ytan neråt längs stammen, förde uppmärksamheten neråt till rötterna som bredde ut sig och bestämde mig sedan för att lägga mig ner här en bit ifrån. 

Allt är ett, och det är vidunderligt skönt att känna mig som ett med elementen. Fåglar flyger, det är måsar, och jag vet att det också finns vatten här. En porlande bäck, ett forsande vattendrag, eller ett mer stillsamt vatten men som ändå rör sig så man kan se det strömma förbi stenarna som sticker upp. Allt det här är mitt! Tänker jag plötsligt. Allt det här är min tillhörighet, min natur. En del av mig. Den här vetskapen lugnar ner hela mitt system och jag slappnar av ytterligare.

Nu är det alldeles tyst inuti mig och det är vidunderligt skönt. Inte ens en tanke når fram, törs fylla det här utrymmet i medvetandet som är jag. Den vill bara sprida sig, den här rymliga tomheten, och nå längre ut i tystnaden. Rymma allt. Vara allt. Snart är mitt medvetande lika stort som hela jorden. Då är jag verkligen en del av allt, och jag bestämmer mig för att resa ännu längre ut i rymden. Ser jorden som en vacker blå och lite grön planet där nere. Upplever lyckan och friheten i att vara lösgjord. Fri. Min egen. Inte fast i bojor, inte någons träl eller slav. Inte något jag måste eller ens vill. Jag är bara glad över att finnas till och att kunna känna mig själv som jag, utan former och begränsningar.

Jag tar fart och seglar lite till. Jag tar stora simtag i luften och jag gör kullerbyttor och konster. Vilken storhet! Att vara i det ordlösa. Det tomma. Jag är en Guds tjänare tänker jag. Jag är av det Allra Högsta Ljuset. Jag är Gud och han/hon, de är jag. Så jag kan vara var jag vill och när jag vill. Det är upp till mig att bestämma det. Jag har givits en chans att utforska Universum, och jag rör mig vidare. Fortfarande i en slags sfärisk rörelse kring jorden, jag är inte längre bort än så.

Jag bestämmer mig för att åka tillbaks till eken och till min kropp som ligger där på marken bredvid. Det blev bara en liten utflykt idag. Men den var skön, den gjorde gott. Jag känner mig fri. Jag reser mig upp från marken, borstar av mig och börjar gå därifrån tillbaka till dit jag bor. Med vetskapen om att jag är fri! Detta är en bra början på min dag och jag kikar upp mot himlen och säger – Tack! Tack till allt som finns. Tack till att jag får vara jag. Vi ses snart igen. Jag vet att jag har allt detta inom mig.

Släpp ut din Storhet

Hur kommer jag framåt i mitt eget liv idag?

”Släpp ut din Storhet
låt den lysa över Jorden 
som en Stjärna idag!”

Vad mer vill mitt Hjärta förmedla idag?

”Värme, Kärlek till de dina
Tiden på Jorden är knapp
Gör vad du kan
för att sprida Kärlek 
och känna den själv, i ditt Hjärta”.

”Vad ska jag göra med mitt liv?”

Tänk om jag hade en, nej låt oss ta i och säga 10 miljoner. Vad skulle jag göra då, vad skulle vara annorlunda?

Jag stod i köket idag när jag började tänka det här. Frågan sprang sig ur en önskan om att saker SKULLE vara annorlunda tror jag, att jag inte skulle behöva befatta mig med det där jobbiga som låg och skvalpade där bak i medvetandet nu.

Jag skulle köpa mig ett sommarhus, det skulle jag göra. Där jag tycker om att vara. Jag skulle göra i ordning på tomten också, både här och där, göra rent och fint så att jag inte stördes av något när jag tittade ut, utan att allt var i ordning. Ordnat. Jag skulle göra samma sak med garderoben; uppdatera hela mitt utbud av kläder att ha på mig. Sen då? Jag skulle resa lite mer, definitivt varje vinter och kanske annars också. Och jag skulle göra saker som skulle göra barnen glada. Detta är inget nytt, detta är samma saker som alltid återkommer inifrån mig, så visst, det är absolut önskningar som är i linje med vad jag genuint vill ha.

Men så inträdde den där vetskapen som fanns där redan från början, fast nu ännu starkare och helt omöjlig att bortse från. Den bara låg där och väntade: Den del av mig som började drömma mig bort försökte bara smita undan att tänka på den här vetskapen, för att den vållar mig besvär. Den är besvärlig! Jag vet alltså att frågan alltid ändå skulle vara där, även om jag hade 10 eller så 100 miljoner eller alla pengar och möjligheter i världen att välja på. Jag skulle inte komma från det exakt samma faktum som jag stod inför idag, precis just nu: Vad ska jag göra med mitt liv.

Den skulle ändå finnas där! Visst, jag hade gjort lite rent och fint runtomkring men det skulle vara ungefär som att städa hela lägenheten innan tentan – allt som sinnet kan komma på att göra innan det bara finns en enda sak kvar att göra, vilket är själva ”måstet”: i det fallet tentaplugget. Det där som det ligger motstånd i! Såklart, helt självfallet, försöker vi undvika det. Det är ju jobbigt! Det är mycket lättare att göra något annat, allt som stör. Att ta alla de delarna först. Men jag börjar lära mig nu.

Nu är min verklighet sådan att jag inte har en tenta att plugga till, och kanske ännu mer relevant just idag: Jag har inte alla de där miljonerna. Men framför allt: Jag inser att jag kommer inte ifrån det, det som är själva mitt ”arbete”: Att gå vidare med det som är min livsuppgift. Jag kan inte komma från den, jag kan inte blunda för den, den är som en stor grön kulle i naturen som jag måste ta mig igenom. Inte runt och inte ovanpå, utan det ligger ett motstånd där mitt framför näsan, och det är det som är själva arbetet, jag måste ta mig igenom den.

Varför är den så svår då, varför ligger där ett motstånd? Varför försöker jag, åtminstone idag, med alla medel undvika den? Jag blir lite tårögd när känslan kommer upp: För att jag inte har gjort det nån gång förut. För att jag inte vet hur jag ska göra! För att jag inte vet precis vad det är jag ska göra, hur eller var jag ska börja! För att jag känner mig liten inför den här jättestora uppgiften. För att… jag inte vet om jag har vad som krävs. För att jag inte vill bli besviken. För att det är jobbigt att bryta mark! Det är jobbigt och det är luddigt och… Varför kan jag inte bara sätta igång? Eftersom det är okänt. För jag inte vet precis hur det ska se ut eller kommer att se ut när jag är där. För att jag inte vet hur vägen dit ska se ut, vet inte ens var jag ska sätta ner nästa steg nånstans.

”Du har bara en väg”, tröstar Guiderna mig, ”och den är din att gå. Du kan inte göra något annat, du kan inte gå någon annanstans, det är den här vägen du har och det är den du ska gå. Men du är inte helt ensam på din väg, för vi står där bredvid din sida, även när du inte ser oss. Ja, det är ett hårt arbete att bryta ny mark, varför tror du att vi skickade ner en av våra bästa krigare för uppgiften? Men du har gjort det många gånger förr, och du kommer klara det denna gång också. Tro bara på dig själv. Tro på det som du har hittat i ditt hjärta, tro på allt det som du har funnit. Tro på att du verkligen har något att dela med dig av till människorna, tro på att du kommer att nå framgång med ditt ärende. Vi som har kommit till dig idag kommer från Himlaskyarna och vi ser med älskvärd blick ned på ditt arbete. Du kommer för oss alltid i första rummet, du kommer för oss alltid att finnas där som den allena kämpe som du är. Fortsätt kämpa, fortsätt gå. Det gäller såklart inte bara Johanna, det gäller er alla andra också. Fortsätt gå! Säger vi er. Ni kommer nå fram. Till det ni önskar och till det ni vill. Lita på att ni vet vad ni ska göra, i djupet av ert hjärta ligger det där och väntar på er. Lita på att vi har kommit fram för att hjälpa er och lita till att allt det vi har lovat, en dag skall vara sant.”

”Du har skrivit väl, du har skrivit sant. Du är vår krigare, du är vår utsände som du vet. Älskade du, ge nu inte upp för en liten stunds fallör, utan res dig nu upp och gå vidare. Vi finns där och stöttar där. Vi kommer för en stund, sedan går vi igen. Men vi finns alltid där vid din sida så som du uppfattar att vi gör. Tills dess vi hörs igen ska du veta att vi finns alltid där för dig. Tacka oss nu och gå. Din uppgift är utförd.”

Jag misstänker att vi alla bär den här frågan inom oss, oavsett om vi är medvetna om den eller inte. Den liksom propellerar oss framåt. Vi kan säkert välja att blunda för den, men det kommer förmodligen inte fungera så bra. Då blir vi kanske sjuka och förmodligen blir vi inte särskilt glada att vara med. Så det är väl bara att ”kriga på”. Ibland flyter det, som att vi glider fram i kanot på vackert vatten i underbar sol. Ibland står det en jäkla stor gräsbeväxt kulle i vägen som ska forceras. Men det är vårt arbete och det är det som ska göras. Så nu ska jag ta och ringa det där samtalet jag tänker på. Vad ska du ta tag i? Eller har du kanske en dag där allting flyter!

Nycklarna till Kunskap

Idag sa jag inom mig själv:

Jag skapar mitt eget liv. 
Har ingen aning om hur jag blev en duktig coach, men det blev jag.
En kvinna människor anförtror sig till och känner sig trygga med.

Guiderna fortsatte:

”En kvinna som växt i värde för sina egna inre ögon, och därmed öppnat upp sitt hjärta och blivit en Kanal för oss.
Och nu sitter hon här, förbluffad över tingens natur, och hennes roll i det större sammanhanget vilket är det vi kallar Livet.
Säg vill ni följa med oss på vår färd?
Vill ni följas åt av dem som älskar er, tusen och åter tusenfalt?

Hon lär sig ständigt, Kanalen.
Insuger fakta, hämtar hem Kunskap där den finns.

Nycklarna till Kunskap finner ni i Ert Hjärta där vi la den för nu längesedan, långt tillbaka innan ni föddes in i detta liv, till denna Jord.
Om ni vill finna dem, ta ett långt kliv inåt, rakt in emot ryggraden ska ni för att finna dem där, gömda långt inne i ert inre.
Dolda för er tills den dag då ni är redo för att dem finna.
Den som inte letar, finner inte.
Den som söker gör det i linje med sitt Hjärta när den dagen kommer, när hans eller hennes inre dem kallar.
Vi vet vad vi pratar om, vi har varit era trogna tjänare i mångtusende år och eoner nu, och ert Hjärta och dess rum och rörelser är för oss ingen hemlighet.

Ni kan sitta i frid, det kan ni, orörda av stillheten just som er Kanal i detta nu. Ni kan också beröras starkt av exempelvis en skönhetsupplevelse, en naturens skönhet, som tar ert Hjärta med storm och på så vis låter det explodera. Båda vägarna, bägge sätten, har sin charm påtalar vi.

En del av er är mer inklinerade att speja utåt och framåt, andra av er mer, ska vi säga, tillfreds och mer stillsamt inkännande, uppmärksamma på varje liten nyans och varje skiftning i ert väsen. På det sättet kan ni uppfatta oss, ni som skriver som denna Kanal gör. Hon tonar in kan vi säga, ibland, ja oftast, helt omedvetet då hennes hjärta kommer så att säga i linje med hennes själ och det hon så länge kommit hit för.

Längtan och ska vi säga förnöjsamheten är stor, för oss att kunna komma igenom på detta sätt. Att bryta igenom de skuggor, den tjocka dimma som ni allt som oftast går omkring och befinner i.

Jag som talar är …tron*, Högsta ÄÄ av Guds Nåde. Jag har kommit fram till Människan nu, för att dela med mig av Hans Budskap.”

*Jag är inte säker på att jag uppfattade namnet rätt, därför skriver jag endast ut den del jag är helt säker på.

© 2019 Johanna Kallstenius http://www.livsuppgift.se. Du kan dela budskapet under förutsättning att du anger källan. Tack!

Dagens budskap 190917

Igår bloggade jag om en upplevelse jag hade och att jag kände att jag skulle ta emot ett inlägg. Här är det inlägget:

”Jag vill sända er ett budskap om kärlek och fred på Jorden, ja det vill jag. Många av er kommer inte tro det jag säger då jag redan sått så mycket oro och förstörelse i era hjärtan, säger ni men då är inte jag den sanna guden. Den sanna Guden vill ingen av er något ont. Vill ingen av er något ont alls, överhuvudtaget alls. Den Guden som ni talar om, finns inte och har aldrig existerat. Så enkelt är det. Det är en konstruktion av människornas sinne, det är en, hur kan vi säga, en följetong av sällan skådad art. Det är svårt för er att förklara vad detta gör med mig, som är huvudpersonen i ert liv och som önskar att ni ska gå er rätta väg. Till dess att ni har funnit det ni vill söka efter, i era hjärtan och beyond. Jag är Gudstron, Jag är den Helige Ande, jag är den som har kommit till er för att berätta min mening, för att känna er som jämlikar, för att korsfästa er tro på att något alls bortom mig ej existerar. Ni kan ta farväl av mig om ni vill, det kan ni, jag finns ändå alltid här inom räckhåll för er, det gör jag. Redo att stå vid ert nästa steg. Många tider har dragit förbi, många eoner, och här är vi ännu, förpliktigade och besläktade till varandra, till vårt väsen som är av samma art. En art. Ett släktskap. Jag undrar om ni vet, hur länge jag har funnits och jag undrar om ni vet, vart jag vill komma. Vad jag har att komma med, att delge er som lyssnar. Varför ger vi aldrig upp? Undrar ni. Vi i himlasfärerna. Ja säg det! Skulle vi glömma våra barn, våra mödrar, våra bröder oh våra söner? Och lämna er därhän jag skulle inte tro det, och tror inte heller att ni skulle göra detsamma. Dessutom är vi alla så besläktade, besjälade tillsammans, att den ena utan den andre inte är att tala om, för att det inte finns.” 

© 2019 Johanna Kallstenius http://www.livsuppgift.se. Du kan dela budskapet under förutsättning att du anger källan. Tack!

Jag sitter på Jorden

”Jag Johanna sitter på Jorden. Ser mig sitta på en stol där nere på jorden, ser det gröna och blå som utgör jordens yta, och lite ljusbrunt runt kanterna på kontinenten, särskilt runt Sydamerika. Som ibland, så undrar jag om jag ”ser” rätt. Eller om det bara är en minnesbild, en befintlig referens från min egen bildbank, fast i samma stund som jag släpper fram den tanken och skriver den på papper, så förstår jag att jag aldrig kommer kunna våga släppa fram något alls, om en rädsla för att inte vara 100% sann ställer sig i vägen. Jag skulle heller aldrig kunna hjälpa någon alls, att se sitt inre och höra sina inre krafter, om jag själv inte litade på det som fanns. Sist men inte minst, och egentligen allra först, kom återigen vetskapen jag haft förut: Det är bra att jag har alla mina minnen, uppfattningar, bilder och erfarenheter, alla unika kopplingar som jag gör – för det är det som just mina vägledare, och andra som skickar information genom mig, använder sig av. Det är därför de gillar mig. Jag har mycket att ”spela med”, det finns mycket att ta av och att använda för att sända ut budskap till människorna. Detta kommer nu när jag skriver denna text. 

Så var var vi, jag sitter på en pinnstol på Jorden, men mitt medvetande är långt ovanför. Jag ser/känner det som ovanför, det kan naturligtvis vara en illusion men jag känner att jag är större än den enhet, den varelse, den kropp som råkar befinna sig där på den där bruna pinnstolen och sitta där orörlig och still, liten och stel jämfört med DEN JAG ÄR. De orden, den kraften i de där orden, är mycket stark och får mig att bli lite borta i skallen. Jag vill sluta ögonen nu och gör det nästan, men jag vill också stanna kvar och rapportera – jag vill skriva er ett inlägg, det känner jag.

Jag vill skriva. Jag vill förmedla till er det Ljus och den vetskap jag har, jag vill dela med mig av all den visdom jag har funnit och som kan komma er till del. Jag talar från en högre punkt av mitt själv, jag talar från en annan del av mitt hjärta. Jag har stängt ögonen nu och bara skriver ned det jag får till mig genom att låta fingrarna fara över tangenterna så fort jag vill. Jag tackar tyst mig själv och min maskinskrivningskurs på ettan i gymnasiet!” 

Stöd

Hej! Vill bara berätta om en så underbar upplevelse jag hade idag, när jag för min inre syn möttes av enorma mängder ljusgestalter som ville komma fram och visa mig sitt stöd. Ungefär som ett luciatåg radade de upp sig och bredde ut sig och bakom den raden jag såg, fanns många rader till! Jag blev otroligt rörd. Fram genom den här skaran av ljusgestalter rörde sig sedan en stor varg som kom och la sig framför dem, mellan mig och alla dem som kommit och som ville visa att den också är här. Detta skedde när jag kände mig trött och inte kände kraft att ta tag i något och istället bad att jag skulle känna efter vad hjärtat ville. Vilket stöd! Ja, då orkar jag lite till nu då! Älskar mina inre upplevelser och vill hjälpa andra att också få till sig denna sortens stöd, berättelser och budskap.

Dags att vakna

”Tiden har kommit att vakna upp andligen nu. Att ta reda på vem du verkligen är. Att gå en nivå djupare av dig själv än vad du tidigare gjort. Nå ytterligare ett steg av din kapacitet kan vi säga. Välj vilka du vill ska vägleda dig på denna väg. Det finns en hel del att välja från! En ”array”, en solfjäder av ej tidigare skådat slag. Dessa människor har tidigare gått den vägen du ska vandra, det är dags för dem att vägleda dig på din väg. Visst, du kan naturligtvis göra det själv också. Förr eller senare tar vi dig i vår famn och du kommer fram till dit du ska. Detta meddelande ska dock ut till dem som letar efter en vän, en själsvän kan vi säga, alltså en person som går i samma ledband som dig vi talar till. Vi vill att du söker upp din plats, din väg, din hamn, din famn, ditt ljus, din lykta, din stig, din allupptrampade väg framför dig, den som många går, vi talar då om dem som gått före dig. Du ska också gå denna upptrampade väg, den som leder dig hem till dig själv. Detta kan vara mycket svårt för er att tala om där nere på er jord. Att det finns ett ”hem”, att det finns en annan plats som ni ska vara på, många missnöjda leder dig astray och säger nej, det finns ingen annan plats som du ska vara på, du ska vara nöjd med där du är idag och det du har. Visst, det finns en mångfald av nöjen som kan finnas där du är, det finns också en mångfald av lärdomar och det finns en mångfald av ska vi säga …lugn som vill komma fram till dig där. Men om du inte känner dig tillfreds där du är, med den du är, då säger vi dig detta: Gå ut och finn din plats på annat sätt, på annat ställe, på annat sätt än vad du tidigare sökt. Den som för vår talan nu har tidigare varit i kontakt med detta ”falska epitet” nämligen epitetet SÖKARE. Det har blivit så vanställt! Det har blivit så vilselett från sin ursprungliga och allomfattande innebörd. Det vill säga er, att söka ert hjärtas stig. Det vill säga er, led er dit ni känner er ledda. Det vill säga er, känner ni er lockade av att ge er längre ut, allt längre iväg från där ni fanns och föddes och till en plats som ni kanske ännu ej vet men som drar i er – ja då vill vi säga till er: Gå. Gå för all er kraft! Gå med all er Glädje! Gå med all er sinnlighet, upptäckarlust och i kontakt med den som leder er. Ty ja, ni står då i kontakt med någon som leder er och som vill leda er till en bättre plats, till nästa plats. Till nästa plats ni ska. Detta kan vara en brokig väg mina vänner, det vet de flesta av er, men vad är då livet värt att leva, säg, om det inte ville leda er någonstans? Till någonstans där ni känner er mer… hemma. Med er själva alltså. För hemma är, där ni ska vara. Där ni har varit förut, rent energimässigt, och dit ni vill igen. Till frid och horisonter. Till känslan av evighet och ingenstans. Till den oändliga frihetens land och landskap. Detta är de ord ni har, för detta underbara område eller tillstånd som ni söker. OCH NI GÖR RÄTT I ATT SÖKA! Vad vore ni annars, satta på denna jord att uppleva njutning, och väja bort blicken, neka dess frukt och nektar? Vi säger till er: Gå ut och sök ert hjärta. Det ska ni finna. Och hjärtats plats är där ni känner, att ni kan andas lätt. Inget trycker er, trycker er fysiskt över bröstet, nej inget trycker er där. Där är ni fria. Att vara. Dem ni är. Och vi har väntat så på att möta er där! Kära vänner! Kära kanaler! Kära… uppstiganden. Kära… fysiska varelser av andligt blod. Underbara är ni. Underbara att skåda. Hur kan vi klä i ord, de känslor vi hyser, den kärlek vi är, den… längtan vi känner efter att förena oss med er. Kanalen upplever nu ett rosa fält. Detta är vad ni har att förvänta er. Detta är ett tillstånd av frid, av bliss, av välgång, av HEM. Detta är känslan ni söker! Och återigen, vem vore ni om ni inte sökte till det som ert hjärta vill er? Ni måste söka er vidare, käraste andliga individer, ni måste söka ert hem och er boning, ert sanna jag och ert väsen. Detta bor inom er. Kanalen rör sig nu som i trans, hon vet att detta är av yppersta vikt och sanning, att meddelandet ska nå fram till er som ska. Söka er sanning. Vad kan vi mer ge er för råd på vägen mot den absoluta sanning? Kärlekens väg. Ja, att gå lugnt och stillsamt. Kanalen undrar hur detta är möjligt, hur detta rimmar med den oerhörda kraft som detta meddelande skjuts igenom med men faktum är att en väg av ro och stillsamhet är god. När den är rätt. Det finns ju allt. Allting existerar. Allting vill er väl. Är det tid att rasta, vila. Är det tid att gå, så skjut! Är det tid att packa er påse och ge er av på er färd, ja gör då så. Ni kan aldrig gå fel. Ni kan aldrig gå vilse. Förutom att ni har oss som ser efter er väg med lykta och välmening har ni även ert eget hjärta och detta tjänstgör som kompass. Vi vill gärna passa på att säga några ord även om detta. Många undrar, tror vi, då vår kanal gör så, om hjärtats väg eller hjärtats… hemlighet. Tja, ett ord så gott som något. Hjärtans väsen, vill vi gärna säga. Många undrar om hjärtans väsen och här vill vi er guida. Hjärtat är… outgrundligt. Med detta menar vi, det tänker inte. Det känner. Så det går inte att dra ut för att undersökas i trådar så att säga, går inte att dissekera, för att komma fram till dess sanning och innebörd. Nej, det är en mycket högre avancerad varelse eller ska vi säga entitet än så, ert hjärta, er stam. Den är gjord av vävnad, ja. Den är skapad att leva och att upprätthålla liv, ja. Den är en sanningssägare, ja, ty något annat är inte möjligt för denna högt stående varelse som hjärtat är. Den rimmar i ton med… en mycket hög frekvens vars renhet ej går att ifrågasätta. Den är er direktkanal till alltets ursprung, till Källan, till Gud, till er egen medvetenhet om Det Som Är. Så ta emot! Er hjärtas sanning. En Gåva. till er planet. Kan vi säga något ytterligare, om denna högt stående intelligens? Den lever sitt eget liv. Den har sitt eget liv inuti ert, kan vi säga. Ni är bara en form runtom den. Som omger den. Den är mycket delikat också, alltså känslomässigt ömtålig. Tror jag det, en organism direkt från Källan! Så den kan verkligen såras, dö, helt eller delvis. Krympa, skrumpna. Ett friskt hjärta är en god start för en god resa i god kropp. Vi stannar där i denna undervisning idag.”

© 2019 Johanna Kallstenius http://www.livsuppgift.se. Dela gärna budskapet om du anger dess ursprung. Tack.

Meditation: På stranden

”Sätt dig i ditt sinne på en strand, en bit upp på sandbanken. Du har havet nedanför dig, och det är en disig dag, en mycket rofylld dag att vara här på stranden och du är ensam här. Du sitter avslappnat med ansiktet mot havet. Havet är blått idag, det kommer med några vågor som har vita streck av skum. Det rör sig, men är varken upprört eller lugnt. Du är lugn. Du kan sitta så här länge. Här har du kontakt med allt, inte minst dig själv. Du känner friheten i vinden och i vidderna runtom dig. Du känner värmen och tryggheten från sanden, marken du sitter på. Du känner fukten i luften från havet och alltmer kommer du ner i varv till att kunna komma i kontakt med alla elementen runtomkring dig. Du ser en ljusstråle som går rakt genom dig, den är gul och kommer rakt uppifrån och fortsätter ner i jorden. Den strålen är din. Du känner att det är rätt och skönt att vara den som går med denna stråle som är din. För att säkerställa att du sitter stadigt, skickar du ner trädrötter från ditt säte ner i jorden. Starka, sega trädrötter som slingrar sig djupt ner genom marken och når så långt in i jordens centrum, att de där träffar på rötter som kommit ner från alla andra delar av jorden. Ni bildar ett starkt nätverk tillsammans och ni är i sanning ”uppkopplade”. Tillsammans med de här rötterna, kan du aldrig tappa fattningen igen. Så länge den här kopplingen är etablerad, står ni alla stadigt på jorden.

Vi i de högre sfärerna, kan inte nog understryka hur gärna vi vill att ni gör denna meditation, eller motsvarande, dagligen. Ni bildar ett gigantiskt nätverk och tillsammans är ni oerhört starka, som försvarare av jordens yta är ni då och vi kan också komma till er lättare, vi som vill bistå er och som jobbar som ni gör fast på ett annat plan. Vi vill så gärna kommunicera med er, vi vill så gärna dela med oss av våra erfarenheter och vi skickar dem till jordens yta nu. Ni är många som kan upptäcka dem i ert inre, om ni bara uppfattar dem. Ni måste stilla er mycket för att höra dessa väsen. Ni måste stilla er mycket, för att uppfatta dessa subtila signaler. Ni måste stilla er mycket, för att vara i samklang med er moder och det ni kom från. Vi som är inom er nu, vill framhärda att det är viktigt att ni jordevarelser av denna tid, säkerställer att ni är ett med alltet. Ni kommer att förstå vad vi menar. Töm dig, res dig, linjera dig dagligen. Var stolt över dig själv, människovarelse. Var stolt över dig själv och den tiden du lever i. Det är så, att allt har kommit till dig nu och du kommer att komma vidare på ett för dig fint sätt. Lita till att så är sant. Vi kommer att komma vidare med fler budskap kring detta.”

”Vi som har kommit fram till dig idag var ljusbärarna från Arkturius.” 

© 2019 Johanna Kallstenius. Du kan dela/vidarebefordra budskapet om du anger källan livsuppgift.se.

Uppskattar du inre upplevelser? Vill du lära dig mer om andlighet och växa som människa? 15/8 lanserar jag Mysterieskolan genom att hålla ett föredrag i Stockholm. Läs mer och boka plats här.

Uppstart för Mysterieskolan: Release-kväll 15/8

Hej och välkommen till en magisk kväll den 15/8 i Stockholm!

I alla tider har det funnits Mysterieskolor – spirituella lärocentra vars funktion varit att förvara och förvalta en helig och tidigare svåråtkomlig kunskap. Kanske går din tanke till det gamla Egypten eller fackelbeklädda kammare i länge bortglömda tempel? Den här mystiken rör vårt allra innersta och kittlar våra sinnen (iallafall om du är som jag!). Men det handlar inte bara om det förflutna – snarare är kunskapen av fullständigt evig natur och den vill fortfarande förmedlas till alla dem som känner sig kallade att lyssna! Om detta lockar dig, är du förmodligen redo att ta emot och bära denna kunskap nu.

Vi som kommer vara samlade här, har ett gemensamt intresse och det är Livet. Vad är livet egentligen? Är det allt vi ser eller finns det något mer? Vad skulle det i så fall vara? Ikväll kommer jag berätta om vad jag har upptäckt och kan dela med mig av till er. Och om livet nu är något mer, hur kan vi i så fall bli allt det vi är? Finns det några genvägar eller verktyg att använda oss av – några nycklar till att öppna Porten?

Min livsuppgift har tagit mig till att starta en Mysterieskola som ska göra just detta: förmedla sann och evig kunskap om vad livet egentligen är och hur den kunskapen kan hjälpa dig. Och det startar ikväll!! Om detta lockar ditt hjärta och kittlar ditt sinne, så är du hjärtligt välkommen att höra mig berätta mer!

När: Torsdag 15/8 kl 18-19.30. Ev. håller vi på något senare.
Var: Stockholm. Lokal meddelas senare.
Hur: Fyll i kontaktformuläret på:
https://livsuppgift.wordpress.com/om-sajten-livsuppgift/kontakt/, ange ”15/8”. Swisha sedan 222kr till 070-604 47 94 för att säkra din plats.
Tack!

Arrangör:
Johanna Kallstenius. Johanna är personalvetare, coach & vägledare och har gått många vidareutbildningar inom personlig, yrkesmässig och existentiell utveckling. Hon har genomgått en andlig utvecklingsresa och hjälper genom coachning, vägledning och undervisning människor framåt på sin väg. Frågor? Kontakta johanna@livsuppgift.se, Messenger eller 070-604 47 94.