Insikter om Grundning

Hej! Alltså Grundning: det är SÅ intressant, SÅ viktigt och SÅ givande. Har jag berättat att jag en natt tidigare i höstas hade bilden av en stående kropp, där det gick elektricitet från underbenen ner till jorden? Som en slags undervisande bild, eller aha-upplevelse, om att vi har/kan/bör ha en sådan koppling till jorden och att DET ÄR DETTA SOM SKER NÄR VI GRUNDAR OSS. Ett utbyte av elektricitet.
Inatt hade jag en ny undervisning/upplevelse av grundning. Jag hade vaknat och somnade inte direkt om, upptäckte att jag låg och tänkte eller snarare att en hel del tankar hände i mig. När jag upptäckte det, för det upptäcker jag sällan direkt, tänkte jag att jag kanske är ogrundad. Då förflyttades min uppmärksamhet ut utanför huset, i den kalla mörka natten, till stenläggningen på vår uppfart vilken var blöt, hård, iskall. Direkt kände jag att det hade en lugnande och klargörande verkan att jag (i mitt sinne) stod på den med mina bara fötter. Jag kunde också ställa mig på det blöta kalla gräset intill, det gick också bra, men det var nåt särskilt med den där första kalla blöta direkta kontakten med stenen. 
Helt otroligt, eller hur? Eller så är det inte det. Det är bevisat att vi är elektriska varelser, allt är energi, och samma typ av elektricitet/elektromagnetism (jag är inte expert på det där) finns i jorden. Det är väldigt intressant att tänka, att all den laddning och distraktion vi utsätter oss för dagligen behöver grundas i jorden, precis som en jordkontakt i ett hushåll gör, för att vi ska hålla oss stabila, klartänkta, friska. I kontakt!! 😉 Det regnar och är +1 ute just nu, men jag ska ut och ställa mig barfota.

Annons