Jordande & medvetandehöjande meditation

Jag låtsas att jag ligger ner på marken på en åker. Jorden är räfflad under mig, en blandning av både stelnad jord och grässtrån, de flesta gulgröna. Himlen är ovanför mig, blå, och solen strålar ner och värmer hela min kropp även om det nu är höst. Marken är ganska skön, och jag märker att jag slappnar av. Börjar sjunka ner allt längre mot jordytan och liksom smälta ut och bli ett med allting runt omkring mig. Innan jag la mig här tittade jag och kände på höstbladen på en ung ek, följde sedan den fåriga ytan neråt längs stammen, förde uppmärksamheten neråt till rötterna som bredde ut sig och bestämde mig sedan för att lägga mig ner här en bit ifrån. 

Allt är ett, och det är vidunderligt skönt att känna mig som ett med elementen. Fåglar flyger, det är måsar, och jag vet att det också finns vatten här. En porlande bäck, ett forsande vattendrag, eller ett mer stillsamt vatten men som ändå rör sig så man kan se det strömma förbi stenarna som sticker upp. Allt det här är mitt! Tänker jag plötsligt. Allt det här är min tillhörighet, min natur. En del av mig. Den här vetskapen lugnar ner hela mitt system och jag slappnar av ytterligare.

Nu är det alldeles tyst inuti mig och det är vidunderligt skönt. Inte ens en tanke når fram, törs fylla det här utrymmet i medvetandet som är jag. Den vill bara sprida sig, den här rymliga tomheten, och nå längre ut i tystnaden. Rymma allt. Vara allt. Snart är mitt medvetande lika stort som hela jorden. Då är jag verkligen en del av allt, och jag bestämmer mig för att resa ännu längre ut i rymden. Ser jorden som en vacker blå och lite grön planet där nere. Upplever lyckan och friheten i att vara lösgjord. Fri. Min egen. Inte fast i bojor, inte någons träl eller slav. Inte något jag måste eller ens vill. Jag är bara glad över att finnas till och att kunna känna mig själv som jag, utan former och begränsningar.

Jag tar fart och seglar lite till. Jag tar stora simtag i luften och jag gör kullerbyttor och konster. Vilken storhet! Att vara i det ordlösa. Det tomma. Jag är en Guds tjänare tänker jag. Jag är av det Allra Högsta Ljuset. Jag är Gud och han/hon, de är jag. Så jag kan vara var jag vill och när jag vill. Det är upp till mig att bestämma det. Jag har givits en chans att utforska Universum, och jag rör mig vidare. Fortfarande i en slags sfärisk rörelse kring jorden, jag är inte längre bort än så.

Jag bestämmer mig för att åka tillbaks till eken och till min kropp som ligger där på marken bredvid. Det blev bara en liten utflykt idag. Men den var skön, den gjorde gott. Jag känner mig fri. Jag reser mig upp från marken, borstar av mig och börjar gå därifrån tillbaka till dit jag bor. Med vetskapen om att jag är fri! Detta är en bra början på min dag och jag kikar upp mot himlen och säger – Tack! Tack till allt som finns. Tack till att jag får vara jag. Vi ses snart igen. Jag vet att jag har allt detta inom mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.