Jag sitter på Jorden

”Jag Johanna sitter på Jorden. Ser mig sitta på en stol där nere på jorden, ser det gröna och blå som utgör jordens yta, och lite ljusbrunt runt kanterna på kontinenten, särskilt runt Sydamerika. Som ibland, så undrar jag om jag ”ser” rätt. Eller om det bara är en minnesbild, en befintlig referens från min egen bildbank, fast i samma stund som jag släpper fram den tanken och skriver den på papper, så förstår jag att jag aldrig kommer kunna våga släppa fram något alls, om en rädsla för att inte vara 100% sann ställer sig i vägen. Jag skulle heller aldrig kunna hjälpa någon alls, att se sitt inre och höra sina inre krafter, om jag själv inte litade på det som fanns. Sist men inte minst, och egentligen allra först, kom återigen vetskapen jag haft förut: Det är bra att jag har alla mina minnen, uppfattningar, bilder och erfarenheter, alla unika kopplingar som jag gör – för det är det som just mina vägledare, och andra som skickar information genom mig, använder sig av. Det är därför de gillar mig. Jag har mycket att ”spela med”, det finns mycket att ta av och att använda för att sända ut budskap till människorna. Detta kommer nu när jag skriver denna text. 

Så var var vi, jag sitter på en pinnstol på Jorden, men mitt medvetande är långt ovanför. Jag ser/känner det som ovanför, det kan naturligtvis vara en illusion men jag känner att jag är större än den enhet, den varelse, den kropp som råkar befinna sig där på den där bruna pinnstolen och sitta där orörlig och still, liten och stel jämfört med DEN JAG ÄR. De orden, den kraften i de där orden, är mycket stark och får mig att bli lite borta i skallen. Jag vill sluta ögonen nu och gör det nästan, men jag vill också stanna kvar och rapportera – jag vill skriva er ett inlägg, det känner jag.

Jag vill skriva. Jag vill förmedla till er det Ljus och den vetskap jag har, jag vill dela med mig av all den visdom jag har funnit och som kan komma er till del. Jag talar från en högre punkt av mitt själv, jag talar från en annan del av mitt hjärta. Jag har stängt ögonen nu och bara skriver ned det jag får till mig genom att låta fingrarna fara över tangenterna så fort jag vill. Jag tackar tyst mig själv och min maskinskrivningskurs på ettan i gymnasiet!” 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.