Idag känner jag det som att en hel värld myllrar och vill komma ut, liksom BEHÖVER komma ut, och den står och trampar på insidan av min bröstkorg. Komma igenom barriären och spridas fritt och göra det som den kom hit för. Precis just nu när jag skriver detta känns det så. Kanske är det dags att starta upp bloggen igen? Jag skrev mängder med inlägg 2016 mestadels från källor jag kanaliserat men det kändes lite väl privat. Svår avvägning! Jag vill ju så gärna berätta vad jag är med om både för min egen skull och andras. Det är så otroligt mycket som vill sägas, det är faktiskt en hel utbildningsverksamhet som vill komma igenom mitt bröst. Så väldigt många som vill tala genom mig! Det är väl de som står och trampar där innanför bröstkorgen. Och så ska det bli. Jag har börjat.
Min meditationsupplevelse i morse som jag vill berätta om, var en upplevelse av stretching! Jag kände och såg för mitt inre hur jag tog en allt större plats, hur jag fyllde ut den plats i Universum som är min. Jag såg det som en vertikal duk som tänjdes ut och förankrades nedåt och utåt ungefär som i formen av en stjärna. Jag stretchades, jag växte. Det var som om jag inte riktigt tagit den platsen innan, inte gett mig själv tillåtelse till det. Men nu klev jag in i en större form av mig själv. En jättefin känsla så klart. Vill gärna tipsa er om att meditera på morgonen och att ge er själva tillåtelse att vara stora.
Livsuppgift.se 